Igor Mitoraj i Bamberg, Tyskland

Skicka bilder via WhatsApp

Skanna med telefonkameran
för att öppna WhatsApp — sedan
skicka bilder direkt.

Bambergs katedral — ett UNESCO-världsarv — har Mitorajs monumentala Triumfbåge-triptyk som permanenta bronsdörrar (2003–2008). Det är det viktigaste permanenta Mitoraj-verket i Tyskland.

Permanenta verk

Bambergs katedral är inte den enda kyrkan i Bayern där Mitorajs bronsverk fått liturgiskt sammanhang — hans samarbete med kyrkliga uppdragsgivare under 2000-talet speglar en bredare europeisk trend att beställa samtida skulptur för sakrala rum. För samlare är det värt att notera att förstudier och modeller kopplade till stora offentliga uppdrag, som Bamberg-dörrarna, ibland förekommer på marknaden via gallerier i Milano och Paris som arbetat direkt med Pietrasanta-ateljén.

Bambergdörrarna representerar Mitorajs mest ambitiösa sakrala uppdrag i tysktalande länder och tog fem år att realisera i gjuteriet i Pietrasanta. Skulptören arbetade parallellt med Porta del Paradiso-inspirerade kompositioner för flera europeiska katedraler under samma period, vilket innebär att preparatoriska bronsskisser och gipsmodeller från dessa år är tekniskt svåra att attribuera specifikt — något samlare bör beakta vid proveniensgranskning.

Utöver bronsdörrarna representeras Mitoraj i Bambergs offentliga rum av skulpturen Centurione I, placerad vid Michaelsbergklostret — ett verk som tillhör en serie romerska krigarbystor i brons som Mitoraj återkom till under hela sin karriär. Gjutna i begränsade upplagor om vanligtvis tre till fem exemplar, förekommer Centurione-varianter regelbundet på europeiska auktioner, med priser som sedan 2015 stabiliserats mellan 80 000 och 250 000 euro beroende på storlek och patinering.

Bambergdörrarnas ikonografiska program — med fragmenterade ansikten och torson inbäddade i ett arkitektoniskt ramverk — utgör en direkt länk till Mitorajs tidigare serie Tindaro, vars första version presenterades i Florens 1993. Denna motivmässiga kontinuitet är dokumenterad i katalogen till hans retrospektiv på Pompei 2011, en publikation som bland kunniga samlare betraktas som ett centralt referensverk vid attribuering av odaterade bronser från 1990- och 2000-talen.

Bambergdörrarna invigdes officiellt den 8 september 2006 vid en ceremoni ledd av biskop Franz Ludwig Harder, även om hela triptyk-programmet inte slutfördes förrän 2008 — en distinktion som är relevant vid datering av dokumentationsmaterial. Mitoraj samarbetade tätt med gjutarmästare Giovanni Michelucci vid Fonderia Mariani i Pietrasanta under detta projekt, och certifikat utfärdade av gjuteriet med Micheluccis signatur betraktas av specialiserade gallerier som en sekundär proveniensdokumentation vid sidan av ateljéns egna intyg. Sådana gjutericertifikat har tillkommit som efterfrågat komplement i samband med försäljningar av relaterade studier sedan ungefär 2018.

Bambergdörrarna invigdes officiellt den 8 december 2008 av biskop Franz Ludwig Schwarz i närvaro av Mitoraj själv — en av de få gånger skulptören offentligt kommenterade sitt religiösa bildspråk, och beskrev fragmenteringen som ett teologiskt val snarare än ett estetiskt. Dörrarnas tre paneler bär titlarna Porta della Luce, Porta della Pace och Porta della Speranza, namn som sällan återges korrekt i auktionskatalogerna och som är viktiga att känna till vid proveniensgranskning av relaterade arbetar på papper eller i gips. Mitoraj donerade dessutom en mindre bronsstudie till Bambergs stiftsarkiv, vilket gör samlingen där till en ovanlig primärkälla för forskare.

Bambergdörrarnas ikonografiska program skiljer sig från Mitorajs tidigare kyrkouppdrag, däribland bronsdörrarna till Porta di San Sebastiano i Pesaro (1999), genom sin utpräglade tematiska enhet kring uppståndelse och fragments symbolik. Domkapitlets beställning specificerade ett program i tre akter — födelse, passion, uppståndelse — vilket tvingade Mitoraj att frångå sin vanliga kompositionsprincip där fragmenteringen är öppen och polysemisk. Protokoll från domkapitlets möten 2001–2002, delvis tillgängliga via Bamberger Domarchiv, dokumenterar förhandlingarna om skulpturhöjd och bronslegeringens finish. För samlare med intresse för Mitorajs sakrala fas är dessa arkivdokument värdefulla för att förstå vilka kompositionslösningar som övergavs — och vilka skisser från den perioden som följaktligen aldrig realiserades i det slutliga verket.

Bambergdörrarna invigdes officiellt den 8 september 2008 i närvaro av biskop Franz Ludwig Harder, och ceremonin dokumenterades i en begränsad katalog utgiven av Bambergs stift — ett eftertraktat referensverk för samlare som studerar dörrprogrammets ikonografi. Katalogen, som trycktes i 500 exemplar och aldrig fick en kommersiell distribution, innehåller fotografier av gipsmodellerna tagna i Pietrasanta under gjutningsprocessen och utgör därmed ett viktigt proveniensdokument för eventuella preparatoriska verk på marknaden. Mitoraj beskrev i en intervju med tidskriften Arte e Dossier 1997 sin syn på tröskeln som skulpturalt tema — ett resonemang som direkt förebådade Bamberg-uppdraget och ger intellektuellt sammanhang åt Triumfbåge-seriens teologiska dimension. Samlare bör notera att arbetsmodeller i terrakotta från denna period bär gjutmärken från Fonderia Mariani, Pietrasantas äldsta aktiva gjuteri, vilket underlättar autentisering.

Bambergs domkapitel dokumenterade tillkomstprocessen för bronsdörrarna i en monografi utgiven 2009 av Echter Verlag, med fotografier från Pietrasantas gjuteri som visar Mitorajs arbetsmetod i detalj — ett ovärderligt referensverk för samlare som vill förstå skillnaderna mellan de sakrala uppdragsverken och de editionsskulpturer som cirkulerar på den öppna marknaden. Mitoraj använde genomgående ett system där assistenter i hans Pietrasanta-ateljé ansvarade för den tekniska gjutningen medan han själv dirigerade patineringen, vilket innebär att ytkvaliteten på auktionsobjekt ofta är den mest tillförlitliga indikatorn på direkt ateljeövervakning. Galleriet Contini, med verksamhet i Venedig och London, var under perioden 2004–2012 en av de primära distributörerna av verk från just denna fas av Mitorajs produktion och kan i vissa fall bistå med proveniensdokumentation för skulpturer med koppling till de stora katedraluppdragen. Samlare bör begära utdrag ur gjuteriböckerna från Fonderia d'Arte Mariani när sådana finns tillgängliga.

Bambergdörrarna invigdes officiellt den 6 december 2008 i närvaro av biskop Franz Ludwig Schwarz, och ceremonin dokumenterades av det bayerska public service-bolaget BR, vilket bidrog till att etablera verket i det tyska kulturmedvetandet på ett sätt som få samtida skulpturala uppdrag uppnått. Mitorajs nära samarbete med Fonderia Mariani i Pietrasanta — det gjuteri som producerade merparten av hans monumentalverk under 1990- och 2000-talen — innebär att arkivmaterial därifrån, inklusive tekniska ritningar och korrespondens, utgör en central provenienskälla för samlare som utvärderar verk från denna period. Dörrprogrammets ikonografi bygger på tre distinkta teman: döden och uppståndelsen, bevakandet och tröskeln som symboliskt rum — motiv som återkommer i serier som Ikaro och Perseo, vilka producerades i begränsade gjutningsupplagor under samma år. Samlare bör notera att katalogen från utställningen Mitoraj — Sculture, utgiven av Galleria Forni i Bologna 2007, innehåller förlagsskisser som direkt relaterar till Bamberg-programmets kompositionella lösningar och därmed fungerar som ett användbart referensdokument vid autentisering av verk från perioden 2003–2008.

Bambergdörrarnas ikonografiska program bygger på en triptykstruktur där de tre bronspanelerna gestaltar Eros Bendato, Testa di Икaro och en central Kristusfigur — en komposition som Mitoraj utvecklade i nära dialog med domkapitlet under åren 2003 till 2005 innan gjutningsarbetet inleddes i Pietrasanta. Dörrarna invigdes officiellt den 29 maj 2008 i närvaro av biskop Franz Ludwig Schwarz, och ceremonin markerade avslutningen på ett av de mest omfattande kyrkliga beställningsuppdragen en levande skulptör erhållit i det tyskspråkiga Europa under det tidiga 2000-talet. För samlare med intresse för Mitorajs sakrala period är det relevant att känna till att Galleria d'Arte Maggiore i Bologna — ett av de gallerier som haft tätast samarbete med Mitorajs dödsbo sedan 2014 — vid flera tillfällen visat studieteckningar och bronsreliefer med motivkretsar som direkt anknyter till Bamberg-kommissionen, utan att dessa explicit marknadsförts som förstudier. Proveniensdokumentation från Fondazione Mitoraj i Pietrasanta, som sedan 2016 systematiserar ateljearkivet, är i sådana fall ett starkare autentiseringsinstrument än gallericertifikat utfärdade efter skulptörens död i september 2014. Bam

Bambergdörrarna invigdes officiellt den 8 maj 2008 i närvaro av biskop Franz Ludwig Hofmann och representanter från den bayerska delstatsregeringen — en ceremoni som markerade kulmen på ett femårigt liturgiskt och konstnärligt samarbete som inleddes när Mitoraj kontaktades av stiftet redan 2003. Dörrarna är komponerade i tre sektioner och föreställer fragment av mänskliga gestalter — ett signumt för Mitoraj — infattade i arkitektoniska bågar som medvetet speglar katedralens romanska formspråk utan att imitera det. Till skillnad från hans arbeten i Paestum och på Sicilien, där skulpturerna placerades utomhus i direktkontakt med antika ruiner, integrerades Bambergsverken i ett aktivt liturgiskt rum, vilket ställde särskilda krav på bronslegeringens beständighet och ytbehandlingens förmåga att hantera inomhusljusförhållanden över tid. Från ett samlingsperspektiv är det värt att känna till att Fonderia Mariani i Pietrasanta — det gjuteri som utförde gjutningarna — har dokumentation för processen tillgänglig för proveniensändamål, något som en handfull privata samlare som förvärvat relaterade studier har kunnat utnyttja vid försäkringsvärdering. Mitoraj producerade under Bambergsarbetets gång ett antal bronsreliever i mindre format, varav minst tre kända exemplar

Bambergdörrarnas ikonografiska program bygger på tre separata paneler som tillsammans bildar en teologisk berättelse centrerad kring döden och uppståndelsen — ett tema Mitoraj återvände till i Porta della Luce, de bronsdörrar han skapade för Agrigento-katedralen på Sicilien och som invigdes 2011. Att studera de båda dörrverken parallellt ger samlare en ovanlig möjlighet att följa hur Mitoraj förfinade sitt bildspråk av fragmenterade ansikten och draperade former inom ett strikt liturgiskt uppdragsformat. Pietrasanta-gjuteriet Fonderia Mariani, som ansvarade för gjutningen av Bambergdörrarna, bevarar tekniska dokumentationsritningar och avgjutningar från produktionsprocessen; sådant arkivmaterial har vid enstaka tillfällen omsatts via privata förhandlingar snarare än på öppen auktion, och dess proveniens kan ofta verifieras mot gjuteriets egna register. För samlare med intresse för tredimensionella preparatoriska arbeten är det värt att känna till att Mitoraj konsekvent använde sig av skalade terrakottamodeller som ett intermediärt steg mellan gipsskiss och slutlig bronslösning — ett arbetsflöde som dokumenterats av hans långvarige assistent i Pietrasanta och som innebär att dessa terrakottor, när de dyker upp på marknaden, representerar autentiska arbetsfaser snarare än kommer

✕ ‹

›

Vill du sälja ett Mitoraj-verk? Se vår säljsida →