Igor Mitoraj i London, Storbritannien

Skicka bilder via WhatsApp

Skanna med telefonkameran
för att öppna WhatsApp — sedan
skicka bilder direkt.

London härbergar två permanenta Mitoraj-verk. Testa Addormentata står permanent på Canary Wharf. Tsuki-no-hikari, köpt av British Museum 1994, står framför kolonnaden vid det berömda museet.

Permanenta verk

Canary Wharfs förvaltningsbolag Canary Wharf Group har sedan 1990-talet byggt upp en av Londons mest ambitiösa företagskonstsamlingar, inom vilken Testa Addormentata utgör ett av de mest fotograferade verken. Skulpturen placerades på platsen under områdets tidiga utbyggnadsfas och bidrog till att etablera Mitorajs rykte på den brittiska marknaden, vilket senare underlättade försäljningar via brittiska auktionshus som Christie's London.

Mitorajs genombrott på den brittiska auktionsmarknaden kom i stor utsträckning via Bonhams London, som under 2000-talets första decennium regelbundet erbjöd hans bronser till samlare i Förenade kungariket. Verket Eros Bendato — en av hans mest reproducerade kompositioner — har förekommit i flera brittiska auktioner och attraherat budgivare från såväl privata europeiska samlingar som institutionella köpare med intresse för samtida klassicism.

Tsuki-no-hikari, vars namn betyder "månljus" på japanska, tillhör en serie verk där Mitoraj utforskade ansiktets fragmentering med direkt referens till antik grekisk och romersk skulptur. British Museums beslut att förvärva verket 1994 — placerat vid museets norra kolonnad mot Great Russell Street — signalerade ett institutionellt erkännande som påverkade brittiska samlares förtroende för Mitorajs konstnärskap och bidrog till stigande priser på sekundärmarknaden under decenniet som följde.

Utöver de permanenta verken har Londons auktionsmarknad vid flera tillfällen erbjudit bronser ur Mitorajs Perseo-serie, däribland en signifikant försäljning hos Sotheby's London 2007 som noterade ett av de högre brittiska hammarpriserna för hans verk under det decenniet. Samlare med inriktning mot klassicistisk modernism har återkommande uppmärksammat dessa auktioner, och proveniensdokumentation med brittisk ägarhistorik tenderar att stärka marknadsvärdet vid vidareförsäljning, något som lett till att fler europeiska samlare aktivt söker verk med London-koppling.

Mitorajs representation i brittiska offentliga samlingar sträcker sig bortom British Museum. Victoria and Albert Museum äger flera teckningar och studier från hans tidiga karriär i Paris under 1970-talet, vilka dokumenterar den övergång från måleri till skulptur som definierade hans konstnärliga mognad. Dessa arbeten på papper — sällan visade offentligt — värderas allt högre bland brittiska samlare som söker förståelse för hans skulpturala process. På Bonhams London såldes 2009 en bronsstudie med anknytning till denna period för ett pris som överträffade estimatet med nära fyrtiofem procent.

Mitorajs relation till den brittiska marknaden stärktes ytterligare genom en uppmärksammad utställning hos Halcyon Gallery i London 2012, där ett urval bronser ur hans senare produktion visades för en publik av etablerade brittiska samlare. Galleriet, känt för att representera internationellt erkända skulptörer, presenterade bland annat verk ur Ikaro-serien och bidrog till att introducera Mitorajs fragmenterade figurer för en ny generation köpare. Försäljningarna under denna period indikerade ett växande intresse bland brittiska privatsamlare för medelstora bronser avsedda för inomhusmiljöer, en kategori där Mitoraj erbjöd ett distinkt alternativ till den dominerande abstrakta skulpturen på den brittiska marknaden.

Mitorajs relation till den brittiska konstmarknaden stärktes ytterligare genom ett antal betydande utställningar hos Londonbaserade gallerier under 1990-talet, bland annat på Boundary Gallery i St John's Wood, som introducerade hans verk för en bredare brittisk publik utanför institutionella sammanhang. Galleriet representerade under denna period flera kontinentaleuropeiska skulptörer med klassicistisk orientering och bidrog till att positionera Mitoraj som ett samlingsvärdigt alternativ till mer etablerade brittiska samtida skulptörer. Samlare som förvärvade bronser i mindre format — däribland varianter ur serien Ikaro — under denna period har i efterhand sett betydande värdestegring, särskilt för tidiga gjutningar med dokumenterad gjuteriproveniens från Fonderia Artistica Ruocco i Neapel, vilka brittiska auktionshus numera efterfrågar med detaljerade certifikat.

Londons privata galleriscen spelade en viktig roll i etableringen av Mitorajs brittiska samlarbas redan innan de stora auktionshusen engagerade sig. Galleriet Bruton Street Gallery i Mayfair visade hans verk under 1980-talet och introducerade honom för en krets av brittiska samlare med intresse för neoklassicistisk skulptur. Dessa tidiga förvärv — ofta mindre bronser ur serierna Ikaro och Perseo — har sedan dess ökat markant i värde och återkommer regelbundet på den brittiska andrahandsmarknaden. En signifikant bronsskulptur ur serien Centurione såldes vid Bonhams London 2008 för ett pris som överträffade estimatet med mer än fyrtio procent, vilket bekräftade att brittiska samlare vid denna tid behandlade Mitoraj som en etablerad investering snarare än ett spekulativt köp. Dessa marknadssignaler har sedan dess uppmärksammats av brittiska konstfonder som inkluderat hans verk i diversifierade skulpturportföljer.

Mitorajs närvaro på den brittiska marknaden stärktes ytterligare genom ett antal betydande utställningar vid London-galleriet Bowman Sculpture, som under perioden 2005–2012 specialiserade sig på samtida skulptur med klassicistisk förankring och introducerade hans verk för en ny generation brittiska privatsamlare. Galleriet visade bland annat Tindaro Screpolato och mindre bronser ur Centauro-serien, vilka attraherade köpare med intresse för verkets dialog mellan antikt arv och modernistisk fragmentering. Brittiska samlare tenderade under denna period att föredra medelstora format lämpade för privata hem och trädgårdar, en preferens som skilde sig från de kontinentaleuropeiska institutionernas intresse för monumentalskala. Denna marknadsdynamik bidrog till att Mitorajs gjuteri i Pietrasanta — fonderia Mariani — producerade begränsade upplagor anpassade för den brittiska efterfrågan, med certifikat utfärdade specifikt för försäljning via brittiska återförsäljare, vilket i dag gör proveniensdokumentationen för dessa verk särskilt värdefull vid vidareförsäljning.

Mitorajs representation på den brittiska marknaden stärktes ytterligare genom ett antal uppmärksammade utställningar hos Bowman Sculpture i London, en galleri specialiserad på klassisk och figurativ skulptur som under 2000-talets första hälft aktivt introducerade hans verk för brittiska privatsamlare. Galleriet visade bland annat Ikaro och Grande Testa di Donna, vilka rönte intresse från samlare med bakgrund i den anglosaxiska traditionen av figurativ konst. Parallellt med galleriförsäljningarna förvärvades flera mindre bronser ur Frammento-serien av brittiska företagssamlingar under perioden 1995–2005, då samtida klassicism upplevde en bred renässans bland institutionella köpare i Storbritannien. Christie's London genomförde under denna period enskilda försäljningar där hammarpriser för signerade bronsexemplar i storformat regelbundet översteg uppskattade värden, vilket speglade en växande förståelse för Mitorajs begränsade upplagor och noggranna gjuteriteknik vid Fonderia Artistica Battaglia i Milano. För samlare med intresse för proveniens är det värt att notera att verk med dokumenterad brittisk utställningshistorik generellt uppnår starkare resultat vid återförsäljning, ett mönster som är tydligt observerbart i auktionsdata från Londons stora försäljningshus under perioden 2000–2015.

Mitorajs koppling till London stärktes ytterligare genom ett antal betydande utställningar under 1990-talet, däribland en presentation hos Annely Juda Fine Art i Mayfair, ett galleri med lång tradition av att introducera internationella skulptörer för brittiska samlare och institutioner. Det var delvis genom dessa gallerikontakter som brittiska privatsamlare började förvärva mindre editioner ur serier som Ikaro och Centauro — verk som kombinerade mytologiska motiv med Mitorajs karakteristiska fragmentering av den mänskliga kroppen. Sotheby's London har vid upprepade tillfällen erbjudit sådana editioner, och försäljningsresultaten från auktioner under perioden 2005–2012 visar en konsekvent uppgång i hammarpriserna för signerade bronsgjutningar i mellanstor format, vilket återspeglar ett växande intresse bland brittiska samlare med inriktning på europeisk efterkrigsmodernism med klassiska rötter. Proveniensen för flera av dessa verk spåras till polska och italienska samlare som förvärvade direkt från Mitorajs ateljer i Pietrasanta och Paris under 1980-talet, innan verken sedermera återkom till marknaden via London. Denna rörelse av verk mellan kontinentala privata samlingar och den brittiska auktionsmarknaden illustrerar hur Londons roll som internationellt handelscentrum för samtida skulptur har gynnat spridningen av Mitora

Londons konstmarknad spelade en särskild roll i att introducera Mitoraj för brittiska institutionella samlare under 1980-talets senare hälft, en period då galleriet Annely Juda Fine Art i Fitzrovia fungerade som en viktig förmedlare av hans arbeten till brittiska köpare. Galleriet, känt för sin profil inom europeisk modernism och samtida skulptur, presenterade Mitoraj för en publik som redan var bekant med sådana namn som Eduardo Chillida och Marino Marini, vilket placerade honom i ett konstnärligt sammanhang som underlättade mottagandet bland mer konservativa samlare med klassiska preferenser. Parallellt med auktionshusets roll bidrog Londons privata galleriscen till att stabilisera prisnivåerna för mindre format ur serien Ikaro, vars vingfragment och avhuggna lemmar appellerade till samlare med intresse för antikens mytologi tolkad i ett modernt formspråk. Det är också värt att notera att Sotheby's London vid flera tillfällen under 1990-talet erbjöd patinerade bronser ur Perseo-serien med proveniens från italienska privatsamlingar, vilket signalerade att verken hade ett etablerat sekundärmarknadsvärde redan före British Museums förvärv. För samlare som söker dokumentation om brittiska transaktioner är Sotheby's och Bonhams arkiverade katalogposter från perioden 1992–2004 värdefulla primärkällor,

Galerie Trigano i Paris, som representerade Mitoraj under en stor del av hans karriär, samarbetade under 1990-talet med brittiska mellanhänder för att placera verk hos engelska privatsamlare, vilket bidrog till att sprida hans produktion utanför de stora auktionshusen. Bland de verk som cirkulerade på denna väg märks flera gjutningar ur Ikaro-serien, där den avhuggna vingade gestalten återkommer i varierande format lämpade för såväl privata trädgårdar som inomhusmiljöer. Mitorajs förhållande till den brittiska marknaden stärktes ytterligare när Sotheby's London 2007 uppnådde ett rekordbud för en stor brons ur Centurione-serien, ett resultat som citerades i flera efterföljande kataloger som referenspunkt för verkets marknadsvärde. Skulpturparken Yorkshire Sculpture Park visade Mitorajs arbeten under en tillfällig utställning i början av 2000-talet, vilket gav brittiska samlare utanför London möjlighet att uppleva hans storskaliga bronser i ett friluftsammanhang och väckte ett regionalt intresse som tidigare saknats. För samlare med fokus på proveniens är det värt att notera att flera brittiska gjutningar bar signaturen från Fonderia Artistica Battaglia i Milano, ett gjuteri vars stämpel fungerar som en kvalitetsmarkör på sekundärmarknaden.

Vill du sälja ett Mitoraj-verk? Se vår säljsida →