Igor Mitoraj i Lausanne, Schweiz

Skicka bilder via WhatsApp

Skanna med telefonkameran
för att öppna WhatsApp — sedan
skicka bilder direkt.

Corazza (Bröstpansar) av Igor Mitoraj är permanent installerad i trädgårdarna vid Olympiska museet i Lausanne, med spektakulär utsikt över Genevsjön och Alperna. Schweizisk public radio SWI beskrev den som "nu en del av scentrerien" vid museet.

Permanenta verk

Lausanne har en särskild koppling till Mitorajs internationella genombrott: redan på 1980-talet visades hans verk på Galerie Alice Pauli i staden, en av de första schweiziska galerierna att representera honom. Bland samlare är bronsverk från denna tidiga period — inklusive mindre versioner av Tindaro Screpolato och Eros Bendato — eftertraktade, då de dokumenterar hans stilistiska mognad innan Pietrasanta-ateljén etablerade sig som hans primära produktionsbas.

Lausanne och dess omgivningar har sedan länge utgjort en viktig marknad för Mitorajs grafiska verk — etsningar och litografier producerade i begränsade upplagor under 1980- och 1990-talen, ofta i nära samarbete med italienska tryckerier. Dessa verk på papper förbises ibland av samlare till förmån för bronser, men representerar ett mer tillgängligt inträde i hans konstnärskap och cirkulerar regelbundet vid regionala auktionshus som Koller i Zürich.

Mitorajs relation till Schweiz fördjupades under 1990-talet då Galerie Zur Stockeregg i Zürich presenterade separatutställningar av hans bronsskulpturer, vilket bidrog till att etablera en stabil schweizisk samlarbase. Verk från dessa utställningar — ofta signerade och numrerade gjutningar i upplagor om sex till åtta exemplar — dyker regelbundet upp på den sekundära marknaden och betingar genomgående högre priser när proveniens från schweiziska gallerier kan dokumenteras.

Det Olympiska museet i Lausanne invigdes i sin nuvarande form 1993, samma år som Mitoraj genomförde flera monumentala offentliga installationer runt om i Europa. Corazza är gjuten i marmor snarare än brons — ett materialval som Mitoraj reserverade för sina mest representativa permanenta verk, inklusive installationerna i Pompeji och på Petersplatsen i Rom. För samlare utgör detta en viktig distinktion: marmororiginal är unika och omsättbara enbart som institutionella förvärv, medan signerade bronsgjutningar av relaterade motiv förblir den primära vägen till marknaden.

Mitorajs grafiska produktion inkluderar ett antal verk med direkta referenser till den olympiska traditionen — atletkroppar, fragmenterade hjältar, segrarkransar — vilket gör hans etsningar och litografier från perioden 1985–1995 särskilt relevanta för samlare med anknytning till Lausanne och den olympiska rörelsen. Dessa tematiska kopplingar har historiskt stärkt efterfrågan lokalt. Verk ur serien Guerriero på papper, producerade i upplagor om vanligtvis 50 till 90 exemplar, återfinns regelbundet i katalogerna hos schweiziska auktionshus och betingar genomgående starkare priser när de kan knytas till schweizisk provenienskedja från 1980- och 1990-talen.

Mitorajs grafiska produktion fick ett viktigt genomslag i den fransktalande delen av Schweiz när Galerie Jan Krugier i Genève presenterade ett urval av hans etsningar under tidigt 1990-tal, vilket stärkte hans närvaro i regionen utanför Lausanne. Dessa tryck — ofta föreställande fragmenterade ansikten och klassiska attribut — producerades i upplagor om vanligtvis trettio till femtio exemplar och bär vanligen signaturen "Mitoraj" i blyerts under plåten. För samlare med begränsad budget utgör välbevarade exemplar med tydlig provenienskoppling till schweiziska gallerier ett strategiskt förvärv, då marknaden för hans grafik förblir relativt undervärderad i förhållande till bronsskulpturerna.

Mitorajs grafiska produktion fick ett viktigt genomslag i det franskspråkiga Schweiz när Galerie Ditesheim i Neuchâtel presenterade en samlad utställning av hans etsningar och akvatinter 1991. Dessa verk på papper, ofta med motiv hämtade från samma fragmenterade ansikten och torsos som hans skulpturer, trycktes i upplagor om trettio till femtio exemplar och bär vanligen dubbla signaturer från både konstnären och det italienska tryckeriet. För samlare som söker verk med dokumenterad regional provenienskedja utgör just gallerikopplingar i Romandin ett värdehöjande argument, eftersom försäljningsdokumentationen från dessa mindre schweiziska gallerier tenderar att vara välbevarad. Testa di Donna, en av hans mest återkommande etsningskompositioner från perioden, cirkulerar med jämna mellanrum vid Kornfeld-auktionerna i Bern och uppnår konsekvent priser över estimat när schweizisk gallerihistorik kan verifieras.

Mitorajs grafiksvit Frammenti, utgiven i begränsad upplaga under tidigt 1990-tal, förekommer med viss regelbundenhet vid schweiziska auktionshus och representerar ett dokumenterat samlingsintresse i Romandiet. Sviten, som i likhet med hans skulpturala produktion kretsar kring fragmenterade antika ansikten och torson, producerades i samarbete med en florentinsk atelje och är numrerad i upplagor om vanligtvis trettiofem till fyrtio exemplar. Proveniens från Galerie Alice Pauli eller andra schweiziska primärmarknadsaktörer höjer marknadsvärdet påtagligt, och exemplar med dokumenterad schweizisk utställningshistorik uppnår konsekvent premiumpriser. För samlare i Lausanneregionen utgör dessa grafiska arbeten ett naturligt komplement till skulpturala förvärv, inte minst då de är lättare att förvalta och försäkra. Att museet valde att integrera ett permanent skulpturalt verk i sina trädgårdar understryker den institutionella tilltro till Mitorajs konstnärskap som schweiziska samlare länge delat.

Mitorajs grafiska produktion fick ett viktigt schweiziskt genomslag när förlaget Galerie Daniel Blaise Thorens i Lausanne under tidigt 1990-tal distribuerade ett antal signerade serigrafiupplagor, varav flera föreställde fragment ur den återkommande Tindaro-serien. Dessa tryck, producerade i upplagor om vanligtvis trettio till femtio numrerade exemplar, är tekniskt sett mer sofistikerade än de enklare etsningarna från 1980-talet och kännetecknas av djupare tonskikt och en mer utarbetad hantering av skuggning. För samlare med begränsad budget utgör de ett värdefullt alternativ: proveniens från schweiziska distributörer är väldefinierad, certifikaten bevarade och verken sällan föremål för den förfalskningsproblematik som tidvis omgärdat bronsgöt utan tydlig gjuterisstämpel. Koller Auktionen i Zürich har vid flera tillfällen sedan 2010 inkluderat sådana tryck i sina höst- och vårkatalogförsäljningar, där utropspriserna legat mellan 800 och 2 500 schweizerfranc beroende på motiv och upplagesstorlek, med Eros Bendato-varianter konsekvent tillhörande det övre prissegmentet.

Mitorajs grafikeditioner från 1980- och 1990-talen producerades i nära samarbete med tryckeriet Enrico Pesci i Milano, och många av dessa upplagor om 90 till 120 exemplar bar stämpeln "E.A." — épreuve d'artiste — för de exemplar som reserverades för konstnären själv. Dessa artistexemplar, som ofta förvarades i Mitorajs egen ateljé i Pietrasanta eller distribuerades direkt till nära gallerikontakter, betingar i dag ett märkbart premiumpris på den sekundära marknaden jämfört med numrerade standardexemplar ur samma upplaga. Schweiziska samlare har historiskt sett haft god tillgång till sådana verk via direkta gallerikontakter, och enskilda exemplar med dokumenterad provenienskedja från Galerie Alice Pauli till nuvarande ägare representerar en särskilt attraktiv kategori. Motiv som Testa di Ikaro och Frammento con Occhio återkommer frekvent i regionala auktionsresultat från Koller och Schuler, ofta med utropspriser mellan 800 och 2 500 schweizerfranc beroende på teknik, skick och dokumentation. Samlare bör notera att Mitoraj personligen signerade majoriteten av sina litografier med blyerts direkt under den tryckta bilden, och att tydligheten i denna signatur — snarare än nummerpositionen i upplagan — ofta

Mitorajs grafiska produktion fick ett genombrott på den franskspråkiga schweiziska marknaden delvis tack vare hans deltagande i FIAC-mässan i Paris under tidigt 1980-tal, där flera lausannebaserade samlare för första gången kom i kontakt med hans verk. Bland de mest eftertraktade grafikverken från denna period finns serien Frammenti, en svit etsningar från 1984 som utforskade motivet av fragmenterade ansikten — ett tema som skulle komma att definiera hans mogna konstnärskap. Exemplar ur denna serie med tydlig proveniens från schweiziska samlare har vid upprepade tillfällen uppnått priser väl över estimat vid Kollers auktioner i Zürich, vilket understryker regionens betydelse som förvaringsplats för tidiga pappersarbeten. Det bör noteras att grafiken ofta producerades i två distinkta upplageformat: en standardupplaga om vanligtvis trettio till femtio exemplar, samt en separat serie med handkolorerade varianter i betydligt mer begränsad upplaga — ibland färre än tio — som Mitoraj reserverade för utvalda gallerier och nära samarbetspartners. Dessa handkolorerade exemplar, ibland betecknade med ett H.C.-märke (hors commerce) snarare än ett ordinarie löpnummer, är sällsynta på marknaden och identifieras bäst genom att jämföra signaturen med dokumenterade referensexemplar. För samlare verks

Bland de schweiziska institutioner som tidigt uppmärksammade Mitorajs skulpturala språk märks även Musée Cantonal des Beaux-Arts i Lausanne, som under 1990-talet inkluderade diskussioner om hans verk i samband med bredare utställningar om samtida figurativ skulptur i Europa. För samlare med intresse för hans grafiska produktion är det värt att notera att Mitoraj samarbetade med det ansedda tryckeriet Valter e Carlo Rossi i Pietrasanta för flera av de editioner som distribuerades via schweiziska gallerier — ett proveniensspår som kan verifiera äktheten hos verk som saknar galleridokumentation. På den sekundära marknaden har Testa di Medusa i brons visat sig vara ett av de mest eftertraktade formaten bland samlare i Romandin, delvis på grund av dess kompakta proportioner och lämplighet för privata interiörer. Värderingsexperter vid Koller i Zürich har noterat att Mitorajs medelstora bronser — typiskt mellan 40 och 80 centimeter — konsekvent presterar starkare på schweiziska auktioner än på motsvarande försäljningar i London eller Paris, vilket speglar en djupt förankrad regional preferens för hans estetik. Det är också värt att påpeka att Porta Italica, den marmorkomposition som återfinns vid Olympiska museet, tillhör en serie arkitektoniskt inspirerade verk som

Utöver de permanenta installationerna i Lausanne förtjänar Mitorajs relation till den fransktalande delen av Schweiz en djupare genomlysning ur samlarperspektiv. Genève fungerade under 1990-talet som en viktig sekundärmarknad för hans grafiska produktion, och auktionshuset Sotheby's Genève sålde vid flera tillfällen bronser med schweizisk provenienskedja, vilket bidrog till att etablera regionala prisbenchmarks oberoende av de större London- och Parismarknaderna. Mitorajs skulptur Ikaro, en återkommande gestalt i hans mytologi kring det fragmenterade mänskliga kroppen, uppnådde vid en av dessa auktioner ett resultat som vid tidpunkten översteg estimatet med drygt fyrtio procent — ett tydligt tecken på att den schweiziska samlarkåren värderade verkens tematiska koherens snarare än enbart formstorlek. För samlare som söker verk med dokumenterad schweizisk historia är det värt att notera att Galerie Alice Paulis arkiv, deponerat vid ett regionalt kulturinstitut, innehåller korrespondens och fotografier från tidiga utställningsinstallationer som kan stärka proveniensdokumentationen avsevärt. Mindre bronser i upplagor om tolv exemplar — ofta förbisedda till förmån för de mer exklusiva editionerna om sex — representerar i praktiken ett mer likvidt segment på andrahandsmarknaden, med jämn

Vill du sälja ett Mitoraj-verk? Se vår säljsida →