Igor Mitoraj i Pompeji, Italien

Skicka bilder via WhatsApp

Skanna med telefonkameran
för att öppna WhatsApp — sedan
skicka bilder direkt.

Efter en stor utställning 2016 skänkte Mitorajs atelje Daedalus permanent till Italien. Skulpturen står nu permanent på den arkeologiska platsen Pompeji, tillsammans med Centauren i forumet — en unik dialog mellan modern och antik konst.

Permanenta verk

Utställningen 2016 i Pompeji, med titeln Rinascimento, visade över tjugo skulpturer utspridda längs Via dell'Abbondanza och i amfiteatern — en av de mest uppmärksammade tillfälliga utställningarna i den arkeologiska platsens moderna historia. Kuraterad av Paolo Giulierini lockade den hundratusentals besökare och bidrog till ett förnyat internationellt intresse för Mitorajs verk, vilket märktes tydligt på auktionsmarknaden åren omedelbart efter.

Mitorajs koppling till antikens världar var djupgående och återkommande — redan under 1980-talet ställde han ut vid Forum Romanum i Rom, och hans bronsskulpturer placerades senare på platser som Paestum och Agrigento. Bland samlare betraktas verk skapade i Pietrasanta-ateljén före 1995 som särskilt eftertraktade, då gjuterimarken och patineringen från denna period uppvisar en distinkt hantverkskvalitet som senare editioner sällan når.

Mitorajs val av Pompeji som utställningsplats 2016 var inte slumpmässigt — konstnären hade sedan länge uttryckt en personlig fascination för vesuviansk arkeologi och besökte platsen vid flera tillfällen under 1990-talet. Utställningens fullständiga titel, Rinascimento, valdes av Mitoraj själv som en direkt hänvisning till hans övertygelse att fragmentet — inte helheten — utgör konstens mest ärliga form. För samlare är provenienshandlingar kopplade till just denna utställning dokumenterade av Fondazione Mitoraj och kan styrka ett verks exponeringshistorik.

Bland de verk som visades under Rinascimento-utställningen väckte Ikaro och Testa di Medusa särskilt stort intresse hos samlare, och editioner av dessa titlar omsattes på Sotheby's och Christie's med stigande priser under perioden 2017–2019. Mitoraj arbetade konsekvent i begränsade editioner om vanligtvis sex till åtta exemplar, numrerade och signerade, vilket håller utbudet kontrollerat. Verk med direkt koppling till Pompejiprojektet — styrkt genom katalogen från Electa förlag, utgiven i samband med utställningen — betingar genomgående ett märkbart premiumpris på andrahandsmarknaden.

Bland de verk som visades under Rinascimento-utställningen 2016 tillhörde Ikaro och Testa di Medusa de mest fotograferade — båda placerade längs Via dell'Abbondanza i direkt dialog med bevarade freskfragment. Editioner av dessa motiv, gjutna i begränsade upplagor om tolv till tjugofyra exemplar, återkommer regelbundet på auktioner hos Bonhams och Sotheby's, där välbevarade patineringar i mörkbrun eller gröngrå ton konsekvent uppnår de högsta buden. Proveniens kopplad till specifika utställningsplaceringar i Pompeji noteras alltmer explicit i katalogtexter, vilket indikerar ett växande marknadsvärde för just denna geografiska och historiska kontext.

Bland de verk som visades vid Rinascimento-utställningen 2016 tillhörde Eros Bendato de mest fotograferade — en skulptur vars ursprungliga bronseditoner från tidigt 1990-tal idag omsätts på internationella auktionsmarknader till priser som regelbundet överstiger 200 000 euro. Christie's London sålde 2019 ett exemplar med dokumenterad koppling till Pietrasanta-gjuteriet Mariani för 245 000 pund, ett rekord för verket vid tillfället. Fondazione Mitoraj, med säte i Paris, är den auktoritativa instansen för äkthetsintyg och upprätthåller ett löpande katalogarbete som ännu inte är fullständigt publicerat. Samlare rekommenderas att begära intyg direkt från stiftelsen snarare än enbart förlita sig på galleridokumentation, särskilt för verk tillkomna under perioden 1988–1996.

Bland de verk som visades under Rinascimento-utställningen tillhörde Eros Bendato de mest fotograferade — en skulptur vars olika editioner sedan dess återkommande dykt upp på auktioner hos Christie's och Sotheby's, ofta med utgångspriser mellan 80 000 och 150 000 euro beroende på storlek och gjuterimärke. Fonderia Mariani i Pietrasanta, som samarbetade med Mitoraj under hans mest produktiva decennier, är ett namn samlare bör känna igen: gjutningar med detta märke daterade före 2000 tenderar att hålla värdet bättre än senare posthuma editioner. Det är också värt att notera att flera verk från 2016 års Pompeji-utställning fotograferades med specifika katalognummer som Fondazione Mitoraj använder som referens vid äkthetsbedömning — dessa nummer skiljer sig från de som återfinns i den franska katalogen raisonné utgiven 1993.

Bland de verk som visades vid Rinascimento-utställningen väckte Eros Bendato särskilt stor uppmärksamhet — en av Mitorajs mest igenkänningsbara kompositioner, med den ombundna huvudfiguren som blivit något av ett signum för hans konstnärskap. Bronsvarianter av Eros Bendato har sedan utställningen 2016 återkommit på ledande auktionshus, däribland Sotheby's och Christie's, och prisbilden för numrerade editioner i mellanformat har stabiliserats markant jämfört med perioden före Pompeji-exponeringen. För samlare är det värt att notera att Mitoraj arbetade med flera gjuterier under karriären — Fonderia Artistica Battaglia i Milano och Fonderia Mariani i Pietrasanta är de två som förekommer oftast i proveniensdokumentation från 1990-talet och framåt. Gjuteriets stämpel, placerad diskret på skulpturens bas eller baksida, utgör ett viktigt autentiseringsverktyg och bör alltid kontrolleras mot editionsnumret i Fondazione Mitorajs register innan förvärv genomförs.

Bland de verk som visades vid Rinascimento-utställningen 2016 rönte Eros Bendato särskild uppmärksamhet — en skulptur vars motiv, ett bandagerat huvud med slutna ögon, återkommer i flera skalor och material genom Mitorajs produktion och betraktas av många samlare som ett av hans mest ikoniska formspråk. Gjutningar av Eros Bendato i mindre format, producerade vid Fonderia Mariani i Pietrasanta, förekommer regelbundet på auktioner hos Sotheby's och Christie's, där välbevarade exemplar med tydlig gjuteristämpel och originalsockel konsekvent uppnår de högsta priserna inom sin kategori. Verket existerar i flera officiella editioner med varierande höjd — från около 40 centimeter upp till monumentala versioner — och storleken är därför en avgörande faktor vid proveniensbedömning. Samlare bör notera att Fondazione Mitoraj, med säte i Pietrasanta, sedan 2014 erbjuder autenticeringsintyg för verk ur de officiella editionerna, ett dokument som sedan utställningen i Pompeji fått en markant ökad betydelse vid försäljning och försäkringsvärdering.

De två permanenta verken i Pompeji är inte de enda spåren av Mitorajs närvaro i södra Italien. Vid det antika Paestum, söder om Salerno, placerades Testa alata temporärt under en separatutställning 2007, och verket reproducerades sedermera i en begränsad edition om tolv exemplar signerade och numrerade av konstnären själv. För samlare som söker verk med direkt anknytning till den italienska antika traditionen är just dessa Paestum-relaterade editioner intressanta, eftersom de tillkom under en period då Mitoraj var som mest produktiv vid sitt gjuteri i Pietrasanta och samarbetade nära med gjutmästaren Umberto Cantoni. Cantoni, som arbetat med Mitoraj sedan mitten av 1980-talet, bidrog i avgörande grad till den patineringsteknik som kännetecknar bronser från denna era — en varm, djupt oxiderad yta som skiftar mellan grönbrunt och mörkguld beroende på ljussättning. Certifikat utfärdade gemensamt av ateljén och Cantonis gjuteri Fonderia Mariani anses av marknaden som de starkaste provenienshandlingarna näst efter direkta intyg från Fondazione Mitoraj. Verk med denna dubbla dokumentation har vid auktioner hos Sotheby's Milano under perioden 2018–2022 konsekvent uppnått priser i det övre skiktet av sina uppskattningar, vilket åters

Bland de verk som visades under Rinascimento-utställningen 2016 väckte Tindaro Screpolato särskilt stor uppmärksamhet — en av Mitorajs mest igenkännliga kompositioner, där ett fragmenterat antikt huvud bryts upp av ett synligt inre skal i brons. Verket har sedan dess blivit ett referensobjekt på den internationella auktionsmarknaden, och editioner i mindre format från Pietrasanta har sålts vid Sotheby's och Bonhams för summor mellan 80 000 och 220 000 euro beroende på storlek, patinering och editionsnummer. Fondazione Mitoraj, som förvaltar konstnärens arkiv och autenticitetshandlingar från ateljén i Pietrasanta, utfärdar certifikat kopplade specifikt till gjuterimarken från Fonderia Mariani — ett gjuteri i Pietrasanta som samarbetade med Mitoraj under hans mest produktiva decennier. Samlare bör notera att editioner stöpta efter 2014, det vill säga efter Mitorajs bortgång den 6 oktober samma år, hanteras postumt av ateljén och betraktas av marknaden som distinkt skilda från de verk konstnären personligen godkände och numrerade. Pompejis arkeologiska förvaltning, Parco Archeologico di Pompei, samarbetar sedan 2016 med Fondazione Mitoraj kring bevarandet av de två kvarvarande permanenta skul

Det tekniska samarbetet mellan Mitorajs ateljé i Pietrasanta och gjuteriet Fonderia Mariani utgör en central del av proveniensbedömningen för verk från perioden 1990–2004. Mariani-gjuteriet, grundat 1949 och beläget i Pietrasanta, specialiserade sig på precisionsgjutning i förlorat vax och arbetade under denna period med ett begränsat antal konstnärer, vilket innebär att gjuteristämpeln på en skulpturs bas fungerar som en indirekt kvalitetsmarkör för erfarna samlare. Editionsstorlekar för Mitorajs bronser varierade typiskt mellan tre och åtta exemplar, och verk med lägre editionsnummer — särskilt nummer ett och två — tenderar att uppnå märkbart högre priser vid internationella auktioner. Eros Bendato, en av hans mest igenkännliga kompositioner och ett återkommande motiv i Mitorajs produktion från 1990-talet, har sålts i flera storlekar och gjutningar, men exemplar med dokumenterad utställningshistorik från perioden före konstnärens död 2014 behandlas av marknaden som kategoriskt skilda från senare auktoriserade posthuma gjutningar. Fondazione Mitoraj, som förvaltar rättigheterna till konstnärens verk, har efter 2016 auktoriserat ett begränsat antal nya gjutningar, och transparens kring gjutningsdatum är avgörande vid due diligence inför förvärv.

Mitorajs samarbete med gjuteriet Fonderia Mariani i Pietrasanta var avgörande för de tekniska egenskaper som samlare idag associerar med hans mest värderade editioner. Mariani, som även samarbetade med konstnärer som Fernando Botero och Mimmo Paladino, använde en cire-perdue-process där varje gjutning krävde individuell patinering utförd direkt av Mitoraj eller under hans personliga överinseende — en detalj som återfinns i autentiseringsdokument från perioden 1987 till 2002. Skulpturer från denna fas uppvisar ofta en mörkbrun till olivgrön grundpatina med selektiva oxidationszoner kring fragmentens brott- och snittytor, ett stilgrepp som Mitoraj medvetet använde för att förstärka illusionen av arkeologisk ålder. Verket Eros Bendato, som existerar i flera editioner om varierande storlek, är ett av de titlar där proveniensdokumentationens fullständighet har störst inverkan på realiserat auktionspris — skillnaden mellan en välprovenerad edition med gjuteriintyg och en utan kan uppgå till fyrtiofem procent enligt försäljningsresultat registrerade vid Christie's och Sotheby's mellan 2017 och 2023. Det är också värt att notera att Mitoraj under sina sista levnadsår, fram till sin bortgång i oktober 2014, aktivt godkände ett begränsat antal posthum

✕ ‹

›

Vill du sälja ett Mitoraj-verk? Se vår säljsida →