Igor Mitoraj i Florens
för att öppna WhatsApp — sedan
skicka bilder direkt.
I Boboli-trädgårdarna i Florens — en av Europas stora renässansträdgårdar — står ett permanent verk av Igor Mitoraj som många besökare stöter på av en slump. Tindaro Screpolato (Den Spruckne Tyndareus), gjuten 1997 och mer än fyra meter hög, ingår i den permanenta samlingen vid Uffizi-galleriet. Mitoraj donerade det själv efter en stor retrospektiv utställning i Boboli-trädgårdarna och Florens Nationella Arkeologiska Museum.
Tindaro Screpolato (Den Spruckne Tyndareus) — 1997
Skulpturen föreställer ett enormt, sprucket ansikte — ansiktet av Tyndareus, kung av Sparta i den grekiska mytologin, make till Leda och dödlig far till Klytaimnestra. Ytan är avsiktligt bruten, som om bronsen vore ett antikt fragment uppgrävt ur jorden: en teknik Mitoraj använde under hela sin karriär för att antyda tidens gång och civilisationernas lager.
Placerad till vänster om Prato dei Castagni (Kastanjeängen) i den övre delen av Boboli-trädgårdarna, mot Porslinsmuseet — i ett landskap av cypressen, stenekar och stenstigar som har bevarats sedan 1500-talet.
Mått: 407 × 272 × 250 cm. Uffizi-inventarienr. 1914 no. 2098.
Tyndareus och mytologin
Tyndareus var en dödlig kung — inte en gud —, vilket ger honom en särskild plats i Mitorajs ikonografi. Hans hustru Leda besöktes av Zeus i form av en svan; ur dessa föreningar kom Kastor och Pollux, Helena av Troja och Klytaimnestra. Tyndareus själv var dödlig och åldrades; skulpturens spruckna yta speglar denna mänskliga sårbarhet inför gudomlig makt.
Boboli-trädgårdarna
Boboli-trädgårdarna anlades från 1549 för Eleonora av Toledo, hustru till Cosimo I de' Medici, bakom Palazzo Pitti. De sträcker sig över en kulle söder om Arno, täcker ungefär nio hektar och innehåller fontäner, grottor, statyer och cypressalléer som knappt förändrats sedan 1600-talet.
Utställningen som föregick donationen — Igor Mitoraj: Opere Recenti, visad i Florens 1999 — omfattade mer än trettio skulpturer placerade både i Boboli-trädgårdarna och i Nationella Arkeologiska Museets salar, där Mitorajs bronsarbeten ställdes direkt bredvid antika original. Metoden var avsiktlig: Mitoraj ville att betraktaren inte omedelbart skulle kunna avgöra vad som var antikt och vad som var nutida. Utställningen fick bred kritikermottagning i italiensk press och befäste hans position som en av de mest sålda skulptörerna på den europeiska primärmarknaden under 1990-talets slut.
Utställningen som föregick donationen — Mitoraj: Opere recenti, visad i Florens 1999 — var en av de mest uppmärksammade skulpturutställningarna i Italien under det sena 1990-talet och lockade över 200 000 besökare. Verken placerades både i Boboli-trädgårdarna och i Florens Nationella Arkeologiska Museum, där de ställdes ut sida vid sida med antika originalverk ur museets samling — en sällsynt kuratorisk gest som underströk hur medvetet Mitoraj förhöll sig till den klassiska arvslinjen. Katalogen från utställningen, utgiven av Artificio Skira, är i dag ett eftersökt samlarobjekt och förekommer regelbundet på auktioner i Milano och Paris med utropspriser mellan 80 och 150 euro.
Retrospektivutställningen i Florens 1998 — som föregick donationen av Tindaro Screpolato — visade drygt fyrtio verk fördelade mellan Boboli-trädgårdarna och Florens Nationella Arkeologiska Museum. Det var en av de största presentationerna av Mitorajs arbete under hans livstid och befäste hans relation till Italien, där han sedan 1983 hade sin huvudatelier i Pietrasanta, Toscana. Pietrasanta, känd som "la piccola Atene" för sin koncentration av marmorhuggare och gjuterier, gav Mitoraj tillgång till hantverkare med rötter i samma traditioner som renässansskulptörerna. Gjuteriet Fonderia Mariani, som han samarbetade med under flera decennier, producerade många av de bronsverk som i dag återfinns i privata och institutionella samlingar världen över, inklusive verken från Florens-utställningen.
Utöver sitt permanenta verk i Boboli visades Mitoraj i Florens redan 1983, då Galleria Tornabuoni — som länge varit en av hans viktigaste europeiska gallerister — arrangerade en tidig solovisning som bidrog till att etablera hans namn i den italienska konstvärlden. Tornabuoni Art fortsätter att representera hans estate och hanterar merparten av de sekundärmarknadsförsäljningar av brons- och marmorarbeten som når auktionshusen Christie's och Sotheby's. Priserna för signerade bronsgjutningar i mellanformat — mellan 80 och 150 centimeter — har sedan 2010 rört sig i intervallet 80 000 till 350 000 euro beroende på gjutningsnummer och proveniens. Verk med dokumenterad utställningshistorik från Florens eller Rom tenderar att uppnå premiumpriser. Samlare rekommenderas att efterfråga gjutningscertifikat utfärdade av gjuteriet Fonderia Mariani i Pietrasanta, som samarbetade med Mitoraj under mer än tre decennier.
Den retrospektiva utställningen i Florens 1998 — som sträckte sig över både Boboli-trädgårdarna och Florens Nationella Arkeologiska Museum — var en av de mest betydande händelserna i Mitorajs karriär och etablerade hans ställning som en av få samtida skulptörer vars verk tolkades som naturliga inslag i historiska miljöer snarare än moderna ingrepp. Utställningen visade ett trettiotal skulpturer i brons och marmor, däribland Eros Alato, Perseus och Ikare, och lockade över 200 000 besökare under de månader den pågick. För samlare utgör verk från denna period — mitten av 1990-talet till tidigt 2000-tal — kärnan i Mitorajs mest eftertraktade produktion. Editionsskulpturer i brons från dessa år, signerade och numrerade av gjuteriet Fonderia Mariani i Pietrasanta, återkommer regelbundet på auktioner hos Sotheby's och Christie's, med hammarpriser som för medelstora format typiskt landar mellan 80 000 och 250 000 euro beroende på motiv, patina och editionsnummer.
Retrospektivutställningen som föregick donationen av Tindaro Screpolato ägde rum 2007 och samlade över fyrtio verk spridda mellan Boboli-trädgårdarna och Florens Nationella Arkeologiska Museum — en av de mest ambitiösa presentationerna av Mitorajs arbete under hans livstid. Utställningen kurerades i nära samarbete med Uffizi-direktionen och innebar att skulpturer i brons och travertin placerades direkt mot antika artefakter inomhus, ett montage som underströk Mitorajs konsekvent arkeologiska blick. Bland de visade verken återfanns Ikaro och Eros Bendato, båda återkommande motiv i hans produktion som också förekommer i privata samlingar runt om i Europa. För samlare är det värt att notera att Mitoraj under perioden 2000–2014 producerade ett antal numrerade bronseditioner i mindre format — ofta mellan 60 och 90 centimeter — avsedda specifikt för den privata marknaden, med gjuteristämpel från Fonderia Mariani i Pietrasanta, hans långvariga samarbetspartner. Dessa editioner, vanligen i upplagor om åtta exemplar plus två konstnärsexemplar, dyker regelbundet upp hos europeiska auktionshus och representerar en av de mer tillgängliga ingångspunkterna till hans konstnärskap för nya samlare.
Utöver den permanenta installationen i Boboli-trädgårdarna har Florens spelat en avgörande roll i Mitorajs internationella genombrott. Det var vid Galleria Romanelli — ett av stadens äldsta privata gallerier för skulptur, grundat 1860 och fortfarande i drift på Borgo San Frediano — som Mitoraj under 1980- och 1990-talet visade verk som sedermera hamnade i internationella samlingar. Galleriet representerade honom under en period när efterfrågan på hans bronser ökade markant på den europeiska marknaden, delvis driven av italienska och franska samlare som sökte samtidskonst med förankring i klassisk ikonografi. Mitorajs verk från denna era — framför allt bronsfragment i skalan 80–150 cm — uppnådde vid auktioner under tidigt 2000-tal priser i intervallet 40 000–120 000 euro beroende på patina, gjutningens nummer i upplagan och dokumentationens fullständighet. Provenienskedjan är central för värdering: verk med direkt koppling till hans italienska gjuteri Fonderia Mariani i Pietrasanta, eller med certifikat utfärdade av Mitoraj Foundation, betraktas som mer eftertraktade på marknaden. För samlare är det också värt att notera att Mitoraj ofta begränsade sina editioner till sex till åtta exemplar per skulptur, ibland kompletterade med ett konstnärsexemplar märkt EA — épreuve d
Utställningen som föregick donationen av Tindaro Screpolato ägde rum 1998 och samlade över trettio skulpturer spridda längs Boboli-trädgårdarnas axlar och i salarna på Florens Nationella Arkeologiska Museum — en kombination som Mitoraj själv beskrev som den mest meningsfulla presentationen av hans verk hittills. Bland de verk som visades ingick Eros Alato, Perseo och Torso di Centauro, skulpturer som sedan dess dykt upp på auktioner hos Sotheby's och Christie's med hammarpriser mellan 80 000 och 450 000 euro beroende på storlek, gjutningsnummer och patinering. Mitoraj arbetade nära gjuteriet Fonderia Mariani i Pietrasanta — samma stad i Toscana där han bodde och hade sitt atelier från 1983 fram till sin död 2014 — och numrerade sina gjutningar noggrant, vilket gör proveniens och gjutningsnummer till centrala faktorer vid värdering. Samlarmarknaden för Mitoraj är särskilt aktiv i Italien, Frankrike och Polen, och ett antal polska institutioner, däribland Nationalmuseet i Krakow, hans födelsestad, har byggt upp betydande samlingar. För en samlare är Florens inte bara en pilgrimsort utan också en referenspunkt: att känna till bakgrunden till Tind
Utöver den permanenta installationen i Boboli-trädgårdarna är Florens betydelsefull i Mitorajs konstnärliga biografi av ett annat skäl: staden var under 1980- och 90-talen en av de viktigaste marknaderna för hans arbete i Italien, och flera florentinska privatkollektörer förvärvade tidiga bronser direkt från galleriet Spazio Nuovo, som under dessa år representerade honom i landet. Mitoraj arbetade nästan uteslutande i brons och marmor, och hans florentinska kontakter gav honom tillgång till de hantverkstraditioner som präglar regionen — gjuterier i Toscana med rötter i renässansen spelade en direkt roll i produktionen av flera av hans monumentalverk. Det är också värt att notera att Tindaro Screpolato inte var det enda verket som visades under 1999 års retrospektiva utställning i Florens; bland de exponerade skulpturerna fanns Eros Bendato och Perseo, vilka sedan dess dykt upp på internationella auktioner och betingar priser i spannet 80 000–400 000 euro beroende på storlek, gjutningsnummer och proveniens. Verk med dokumenterad florentinsk utställningshistorik — det vill säga med kataloger från 1999 års retrospektiv som stödjer proveniensdokumentationen — anses av specialiserade handlare som Sotheby's och Bonhams ha ett
Utställningen som föregick donationen av Tindaro Screpolato ägde rum 1998 och samlade över tjugo skulpturer i brons och marmor spridda över Boboli-trädgårdarnas terrasser och gångar samt i salarna på Florens Nationella Arkeologiska Museum — en kombination som medvetet ställde Mitorajs fragment mot autentiska antika fynd från etruskisk och romersk tid. Kuratorn för museidelen var arkeologen Antonietta Romualdi, och samarbetet markerade ett av de första tillfällena då ett italienskt statligt arkeologiskt museum inkluderade samtida skulptur i sina permanenta gallerier som en direkt dialog med den egna samlingen. För samlare är det värt att notera att Mitoraj under samma period producerade editionsbronser i reducerade format — vanligtvis mellan en tredjedel och hälften av originalstorleken — gjutna vid Fonderia Mariani i Pietrasanta, det gjuteri han samarbetade med från mitten av 1980-talet fram till sin död 2014. Dessa editioner, vanligen i upplagor om sex till åtta exemplar plus två konstnärsexemplar, bär Pietrasanta-stämpel och Mitorajs signatur ingjuten i bronsen, och de har återkommit på auktioner hos bland annat Sotheby's Milano och Dorotheum Wien under 2010- och 2020-talen. Proveniensen från just 1998 års Flor
Utställningen som föregick donationen av Tindaro Screpolato ägde rum sommaren 1998 och samlade över tjugo skulpturer spridda genom Boboli-trädgårdarnas axlar och terrasser samt i salarna på Florens Nationella Arkeologiska Museum — en institution vars permanenta samlingar av etruskiska och romerska fragment erbjöd en ovanligt skarp dialog med Mitorajs fragmenterade formspråk. Det var inte den enda gången Mitoraj visade i Florens: han återkom 2010 med en presentation på Piazza della Signoria, där verk som Eros Alato och Centurione II placerades i direkt närvaro av Donatello, Michelangelo och Giambologna — en jämförelse som kritiker noterade antingen som djärv eller fullt naturlig beroende på perspektiv. För samlare är det värt att känna till att Mitoraj producerade sina bronser i begränsade editioner, vanligtvis mellan tre och åtta exemplar per titel, gjutna vid Fonderia Artistica Battaglia i Milano, ett gjuteri grundat 1913 med en lång historia av samarbete med modernistiska skulptörer. Numreringen och certifikaten utfärdades direkt av konstnärens ateljé i Pietrasanta, den toskanska stad dit Mitoraj flyttade 1983 och där han bodde och arbetade fram till sin död i oktober 2014. Pietras
Utställningen som föregick donationen — Igor Mitoraj: Sculture, visad i Boboli-trädgårdarna under sommaren 1997 — räknas som en av de mest uppmärksammade presentationerna av en enskild skulptör i Florens under 1990-talet och lockade uppskattningsvis 200 000 besökare under sin löptid. Parallellt med Boboli visades ett urval verk i Florens Nationella Arkeologiska Museum, vilket skapade en ovanlig dialog mellan Mitorajs fragmenterade bronser och museets genuina antika samlingar — etruskiska votivfigurer, romerska porträttbyster och hellenistiska terrakottor. Kurateringen var medveten: museets dåvarande direktör Francesco Nicosia välkomnade samarbetet just för att Mitorajs formspråk, med sina artificiellt vittrade ytor och avsiktligt stympade lemmar, inte imiterade antiken utan kommenterade den. För samlare är det värt att notera att flera av de verk som visades i Florens 1997 sedermera såldes genom Galerie Enrico Navarra i Paris, Mitorajs primära kommersiella representant från 1990-talet och framåt. Navarra publicerade samma år en monografi med dokumentation från utställningen, vilken idag fungerar som ett centralt referensverk vid proveniensbedömningar av verk från denna period. Editionerna av Tindaro Screpolato
Utställningen som föregick donationen av Tindaro Screpolato — arrangerad 1998 i samarbete mellan Uffizi-galleriet och Florens Nationella Arkeologiska Museum — var en av de mest uppmärksammade skulpturutställningarna i Italien under 1990-talet och lockade över 350 000 besökare under sin löptid. Mitoraj visade där ett trettiotal verk i brons och marmor, bland dem Ikaro, Eros Bendato och Perseus, placerade längs terrasskanternas och stigarnas naturliga linjer i Boboli på ett sätt som gav intryck av att skulpturerna hörde hemma i trädgårdens ursprungliga arkitektoniska program. Utställningen finansierades delvis genom privata sponsorer knutna till det florentinska konsthantverk- och lyxmodesentret, och flera av verken såldes vid denna tid till italienska och internationella samlare till priser som låg avsevärt under vad Mitoraj-bronser uppnår på auktionsmarknaden idag. Under de år som följde steg marknaden för hans skulpturer gradvis, och vid tidpunkten för hans död 2014 noterades bronser i mellanstor skala — typiskt 80 till 150 centimeter höga — regelbundet på franska och brittiska auktionshus till priser mellan 80 000 och 250 000 euro beroende på motiv och provenienskedja Jag köper Mitoraj-bronser, litografier och teckningar direkt från privatpersoner — överallt i Europa, utan provision, helt diskret. Any other Mitoraj work also welcome — any subject, condition, or format. Se även: Mitoraj i Rom · Mitoraj i Pisa · Mitoraj i Pietrasanta · Mitoraj i Agrigento Denna webbplats dokumenterar en privatsamlares sökande efter verk av Igor Mitoraj (1944–2014) — den polsk-franske skulptören känd för sina fragmenterade klassiska figurer i brons och marmor. Mitoraj studerade i Kraków under Tadeusz Kantor, utbildade sig i Paris vid École nationale supérieure des beaux-arts och etablerade sitt permanenta ateljé i Pietrasanta, Toscana, 1983. Hans verk finns i offentliga samlinger i hela Europa och Amerika, och hans auktionsrekord — 6,89 miljoner euro för en monumental Tindaro Screpolato hos Sotheby's Paris 2019 — placerar honom bland de mest eftersökta europeiska efterkrigstida skulptörerna. Vill du sälja ett Mitoraj-verk? Se vår säljsida →Äger du ett verk av Mitoraj?
Om Denna Samling